Blogg C: bok med journalistisk inriktning

”Under några månader kring årsskiftet 1991-1992 var Stockholm en stad i skräck. En okänd gärningsman, beväpnad med ett lasergevär, sköt sammanlagt 11 personer”. Så börjar en kort beskrivning på baksidan av boken ”lasermannen” som är skriven av Gellert Tamas. Det fick mig att nappa och nyfiket köpa boken som höll mig intresserad x antal timmar för att få någon klarhet i vad som egentligen hände och som drev John Ausonius och fortsätta skjuta på människor. Tamas har valt att dela upp boken i tre olika perspektiv. Den första är där en klar redogörelse ges vad som hände dag för dag under dessa år, hur polisen jobbade och rent allmänt vilken förändring Sverige gick igenom politiskt. Nästa där man får höra egna åsikter från John, hur han nu i efterhand tänkte och handlade och den sista där man får följa offren både innan de blev överfallna och efter hur de repade sig osv. Jag vet inte om jag efter att ha läst boken känner mig klokare på vad som drev Ausonius till dessa blodiga handlingar. Men det jag vet är att Ausonius hann ställa till med så mycket mer än skjuta 11 personer varav en dog. Tamas berättar också om de tjugo bankrån och försök till bankrån Ausonius hann med innan han slutlig greps av polis i samband med hans sista bankrån.

Enligt Tamas fick han sammanlagt 40 timmar intervjutid ihop med Ausonius fördelat på åtta tillfällen. Innan jag visste det så hade jag en känsla av att Tamas och Ausonius hade levt ihop hela livet. Det finns Inget tvivel på att Tamas har gjort ett ordentligt researcharbete inför boken. Han har tagit del av polisförhör, förundersökningar, intervjuat poliser som jobbade med fallet ”lasermannen” från början till slut, vittnen m.fl. Bara förundersökningarna består av 2500 sidor och förutom det tillkommer utredningsslasken på ca. 20 000 sidor. Bara av att veta det får man klart för sig att denna historia skulle kunna berättas på flera olika sätt beroende på vem som skriver det. När jag sen vet att Tamas bara snackat med huvudfiguren i endast 40 timmar så får jag klart för sig att Tamas långt ifrån känner honom väl utan mycket att av de detaljer som återberättas kan mycket väl vara tillagt (miljöbeskrivningar osv) i efterhand för att försköna det hela och få det likna mer en novell (liknande Åsne Seierstad berättarteknik). Tamas menar att det bara är han och poliser som fått komma i kontakt och pratat ut med Ausonius vilket får det att låta som om han är en blyg och tillbakadragen person. Men enligt bekanta till mig som har jobbat på kumla-anstalten så är John Ausonius en öppen person som gärna söker kontakt och pratar mer än gärna (han väljer kanske sina tillfällen att prata). Visst vore det intressant om Ausonius själv valde att skriva en bok framöver om sitt liv så kanske man skulle få mer förståelse (om nu det går) varför att gick så långt att han sköt mot flera personer och till och med döda.

Jag tycker att boken bitvis kändes lite väl ingående på detaljer osv. som egentligen inte hörde så mycket ihop med titeln på boken. Tamas går i vissa kapitel in väldigt ingående vilka partier som var på väg framåt i Sverige under dessa år, vilka grupper som låg bakom vissa andra attentat som skedde under samma år. Vi får också en inblick i palme-fallet som utredes samtidigt osv. Jag kan tycka att Tamas tog sig lite vatten över huvudet när han valde att ta med så många andra händelser som (som i och för sig är väldigt intressanta) men som gör att jag tycker att han kommer lite väl långt ifrån ämnet. Men svar på en sådan fråga är enligt mig att det blir så när man gör objektiv journalistik – för mycket fakta som till slut gör att det blir svårt att sålla bort bland all fakta man har inhämtat.

Som journalisten Jan Gradvall säger om att fokus ligger på att göra avslöjanden och sedan hur de presenteras är inte lika viktigt. Jag tror att många precis som jag känner efter att läst ut boken har fått reda väldigt mycket nytt som man tidigare inte vetat om och därmed gjort det svårt att sluta läsa vidare kapitel efter kapitel. Även fast man hela tiden vetat vart det skulle leda - bakom lås och bom.